Hej

Här kommer ett långt inlägg om våra tre dagar inne i "red center". Det var en riktigt häftig upplevelse, bland det coolaste jag upplevt på flera plan. Vi har fått se så många saker och lärt oss massor! Delar upp inlägget i två delar eftersom det blir så pass långt..

Första dagen blev vi hämtade av vår guide Rachel tidigt på morgonen. Rachel visade sig vara en väldigt trevlig och glad prick. Redan från första stund pratades det massor i bussen. Vi var elva personer som gjorde resan, max antal är tjugofyra. Eftersom det är sommar här och över fyrtio grader i skuggan (runt femtio i solen) så är inte turerna fullbokade, vilket är skönt. Det blir mer utrymme för var och en och mer personligt. Jag och Mattias var först på bussen så vi tog platserna längst fram och hade panorama-utsikt hela resan. :-)

Första stoppet var på en farm. Där hade de kameler, kängurus och dingos (vildhundar). De som ville fick ta en kameltur! Så klart ville jag det! Det var en kort men rolig tur. Framförallt när kamelen sprang snabbare. :-)
De kängurus som fanns på plats var också väldigt söta.

Efter några stopp var vi (ca totalt 5h senare) framme vid en rastplats där vi åt lunch. Sedan begav vi oss till Kings Canyon. Är det över trettiosex grader stängs den långa rundan efter klockan nio på morgonen. Då är det för varmt för att gå vilket gör det direkt farligt. Man är väldigt exponerad för solen under turen och det finns knappt någon skugga. Vi gick därför den korta turen i stället och bestämde oss för att ta den långa turen dagen därpå. Rachel berättade om geologin och hur platsen kom till. Kings Canyon är ungefär som Grand Canyon fast mycket mycket mindre.
Efter den kortare turen, som var väldigt varm, åkte vi tillbaka till rastplatsen. Där kunde man duscha, bada i poolen med mera. Jag hade glömt badkläder så jag tog en svalkande och välbehövlig dusch.

Senare på kvällen åkte vi till vårt läger. Det var för varmt för att åka dit tidigare och det var därför vi vad på rastplatsen ett tag. I lägret lagade vi mat och satt och pratade. När det började vara dags att sova så rullade alla ut sin "Swag". En swag är i princip en madrass med skydd runt, som man kan krypa ner i. Sen rullar man ut sin sovsäck och sover i sovsäcken ovanpå eller i, beroende på temperaturen.

Det var förvånansvärt bekvämt att sova i en swag, och väldigt fint eftersom man sover under öppen himmel. Ute i öknen är det totalt mörker och väldigt fin stjärnhimmel! På natten hörde vi dingos yla. Det finns väldigt många dingos vid den plats vi sov på första natten, vi såg till och med några på vägen till lägret. De utgör dock ingen fara för oss, bara för våra materiella ting. De har nämligen en läggning för att ta med sig skor och annat om det ligger utspritt.

Efter några timmars sömn var det tidig uppgång, 04.30. Frukost och packa ihop för att åka till Kings Canyon. Det var dags för den långs rundan. Först höll Rachel en säkerhetsgenomgång, eftersom det finns en risk när man ger sig ut på dessa turer i den värmen. Alla var TVUNGNA att ha med sig minst en och en halv liter vatten, annars fick man inte följa med. Till närmsta sjukhus är över fyra timmars bilkörning så man måste bli hämtad med helikopter.

Så, efter genomgången började det en klättring uppför uppför uppför. Vi fick stanna och passa några gånger. Utsikten var fantastisk! Hela den sex kilometer långa rundan var fantastisk fin. Det är svårt att beskriva i ord och jag ska försöka lägga in bilder när jag har bättre internet. Rachel berättade om plantor och hur aboriginerna i trakten använde sig utav dessa.

Efter en lång och tuff (mycket upp och ner, stekande sol) , men fantastisk runda åkte vi mot Uluru. Efter någon timmes körning var vi framme vid vårt andra läger. Där åt vi kycklingburgare till lunch. Sen begav det sig till Uluru-Kata Tjuta nationalpark.

Vi tog bilder vid en fotoplats och åkte mot ett museum för aboriginerna. Där kunde vi läsa och ta del av kulturen, se filmer och köpa souvenirer. Sedan begav det sig mot stenen. Uluru (detsamma som Ayers Rock) är den största stenen i världen. Berg är gjorda av olika skikt medan Uluru är samma material rakt genom, vilket är skillnaden mellan Uluru och Mount Everest. Även här var den långa rundan stängd på grund av extrema temperaturer. Vi fick även en genomgång om vad som fick fotograferas och inte. Uluru är en helig plats för aboriginerna och egentligen vill de inte att det ska finnas någon turism där alls. Men för att de ska få ha nationalparken var turismen ett av villkoren från statens sida.

Anledningen till att vissa platser får och inte får fotograferas är för att vissa platser är männens platser och andra kvinnornas. Det är där männen lär sig om jakt etc och kvinnorna om att föda barn etc. Männen får absolut inte se kvinnornas platser och vice versa. Skulle de göra det är de helt övertygade om att de kommer att straffas spirituellt, oavsett om någon vet om vad de sett. Skulle turister börja fotografera dessa platser är risken hög att de skulle få se någon av de förbjudna platserna av Uluru, vilket skulle vara fruktansvärt för den aborigin som gjorde det.

Uluru var en mycket vackrare och mer mångfaldig plats än det ser ut att vara på bild. Bränderna som var i Australien i början av året syns här och var ute i naturen. Vid Uluru hade träden brunnit fram till trädkronorna. Resultatet blev svarta stammar, klargröna löv och en röd sten i bakgrunden. Väldigt fin och unik färgskala bildades. Vi gick en del av rundan runt Uluru för att sedan möta upp guiden. Hon gav oss sedan en guidad tur runt en viss del av Uluru. Bland annat visade hon några grottor aboriginerna använt sig av. En köksgrotta, en utlärningsgrotta, en barnfödargrotta med mera. Det var intressant att lyssna på den väldigt annorlunda kultur hon berättade om. Vi fick även lära oss mer om de extrema förhållanden urinvånarna levde under i miljön kring Uluru.

Efter att ha upptäckt Uluru åkte vi tillbaka till lägret för barbecue med bland annat känguru och kamelkött... Samt en solnedgång med utsikt över Uluru och Kata Tjuta... Fortsättning följer...